![\"Pistol](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/701e_11-scaled.jpg\")
\n\t\t\t\t\t\tKonstapel Vihtori Maakalas tj\u00e4nstevapen, som han tvingades anv\u00e4nda n\u00e4r tv\u00e5 berusade m\u00e4n tr\u00e4ngde sig in i hans hem.<\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t\t\t
![\"Svartvitt](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/RM-200403_74-scaled.jpg\")
\n\t\t\t\t\t\tAtt bryta mot f\u00f6rbudslagen (1919\u20131932) var utbrett. Kring smugglingen och f\u00f6rs\u00e4ljningen av olaglig sprit uppstod ett omfattande organiserat n\u00e4tverk. Beslagtagna spritkanistrar lyfts ur en b\u00e5t.<\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t\t\t
![\"Svartvitt](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/200201_547-scaled.jpg\")
\n\t\t\t\t\t\tYngre konstapel Eino Heinonen hittades knivhuggen till d\u00f6ds i Brunnsparken i Helsingfors 1931. <\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\n\t\t\t\n\t\t\t
![\"Pistol](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/701e_11-150x150.jpg\")
\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t![\"Svartvitt](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/RM-200403_74-150x150.jpg\")
\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t![\"Svartvitt](\"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/wp-content\/uploads\/2025\/10\/200201_547-150x150.jpg\")
\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\n\t<\/div>\n\n\t\n\t\t\t
D\u00f6dsrisken under f\u00f6rbudslagstiden<\/h2>\n
Mikko Porvali<\/p>\n
Den unga statens samh\u00e4lleliga problem och f\u00f6rbudslagen<\/h2>\n
F\u00f6rbudslagen (f\u00f6rordning om tillverkning, import, f\u00f6rs\u00e4ljning, transport och lagring av alkoholhaltiga \u00e4mnen) tr\u00e4dde i kraft i Finland 1919. Lagen hade antagits i storfurstend\u00f6met Finland under tsartiden \u2013 men i och med de stora politiska f\u00f6r\u00e4ndringarna tr\u00e4dde den i kraft f\u00f6rst kort efter att republiken blivit sj\u00e4lvst\u00e4ndig. Lagen var i kraft fram till 1932. Nationen d\u00e4r f\u00f6rbudslagen tr\u00e4dde i kraft stod inf\u00f6r m\u00e5nga slags sv\u00e5righeter i anslutning till uppr\u00e4tth\u00e5llande av ordningen och lag\u00f6vervakning. \u00c5ret innan hade landet drabbats av ett inb\u00f6rdeskrig som gjorde samh\u00e4llsklimatet brutalare genom s\u00e5v\u00e4l egentliga strider som terror fr\u00e5n b\u00e5da sidorna. Stadsstriderna i Tammerfors och Viborg hade l\u00e4mnat f\u00f6rst\u00f6rda byggnader och ett stort antal krigsv\u00e4rnl\u00f6sa efter sig. Fattigdomen och arbetsl\u00f6sheten i landet var stor och f\u00f6rv\u00e4rrade samh\u00e4llsproblemen.<\/p>\n
Det totala alkoholf\u00f6rbudet skapade grunden och en marknad f\u00f6r omfattande alkoholsmuggling som snart utvecklades till organiserad brottslighet. Alkoholdrycker importerades med partifartyg \u00f6ver \u00d6stersj\u00f6n fr\u00e5n Polen och Baltikum. I landet uppstod n\u00e4tverk som fick stora ekonomiska vinster genom olaglig alkoholf\u00f6rs\u00e4ljning. N\u00e4r de ekonomiska intressena \u00f6kade tvekade dessa n\u00e4tverk inte att anv\u00e4nda v\u00e5ld f\u00f6r att f\u00f6rsvara sina intressen. Mest v\u00e5ld f\u00f6rekom bland konkurrerande grupper, men \u00e4ven polisen fick sin besk\u00e4rda del. I och med att tr\u00f6skeln f\u00f6r att anv\u00e4nda v\u00e5ld s\u00e4nktes b\u00e5de av det nyligen avslutade kriget och f\u00f6rsvaret av kriminella intressen, blev polisernas arbete \u00e4nnu farligare.<\/p>\n
F\u00f6rbudslagen blev snabbt impopul\u00e4r och brott mot den f\u00f6rekom ofta. Detta ledde b\u00e5de till att den allm\u00e4nna laglydnaden minskade och till att tj\u00e4nstek\u00e5ren blev korrumperad. Polisen var inte s\u00e4rskilt motiverad att \u00f6vervaka den impopul\u00e4ra lagen och f\u00f6ljde den inte alltid ens sj\u00e4lv. Under smugglingsperioden hade endast de rikaste r\u00e5d att k\u00f6pa svaga alkoholdrycker, vilket ledde till att en stor del av anv\u00e4ndarna \u00f6vergick till sprit, som var l\u00e4ttare att smuggla. Anv\u00e4ndningen av starksprit ledde ofta till konflikter och tillspetsade situationer. \u00c4ven om polisen inte alltid var motiverad att sj\u00e4lv \u00f6vervaka f\u00f6rbudslagen, st\u00f6tte polisen st\u00e4ndigt p\u00e5 brottslighet, ordningsst\u00f6rningar och sociala problem orsakade av alkohol.<\/p>\n
Skjutvapen var vanliga<\/h2>\n
Efter inb\u00f6rdeskriget var skjutvapen vanliga och l\u00e4ttillg\u00e4ngliga. Sm\u00e5 fickvapen, till exempel revolvrar, var popul\u00e4ra bland brottslingarna och anv\u00e4ndes ofta mot poliser. Polisernas arbetsdag kunde sluta med \u00f6verraskande och farliga situationer d\u00e4r deras liv var hotat. Att fickvapen var vanliga gjorde polisernas arbete s\u00e4rskilt riskfyllt, eftersom de inte hade l\u00e4mplig skyddsutrustning eller l\u00e4mpliga vapen f\u00f6r att svara mot s\u00e5dana hot.<\/p>\n
Under f\u00f6rbudslagstiden f\u00f6rekom en exceptionell v\u00e5g av v\u00e5ldsbrottslighet i Finland. I slutet av f\u00f6rbudslagsperioden vid \u00f6verg\u00e5ngen mellan 1920- och 1930-talet d\u00f6dades \u00e5rligen n\u00e4stan hundra personer per hundratusen inv\u00e5nare i Finland. I slutet av 1920-talet var det mer sannolikt att falla offer f\u00f6r brott mot liv i Finland \u00e4n i gangsterkrigen i Chicago eller i \u00f6stmafians sammandrabbningar p\u00e5 1990-talet efter Sovjetunionens s\u00f6nderfall. Detta \u00e4r den mest brutala tidsperioden i Finlands historia under fredstid, om man inte beaktar den lokala v\u00e5gen av brott mot liv i n\u00e5gra socknar i S\u00f6dra \u00d6sterbotten d\u00e4r de s.k. knivjunkarna h\u00e4rjade.<\/p>\n
En allt r\u00e5are atmosf\u00e4r och politiska l\u00e4ger<\/h2>\n
Perioden som pr\u00e4glades av v\u00e5ld inverkade kraftigt p\u00e5 polisens arbetss\u00e4kerhet. Bitterheten efter kriget och den samh\u00e4lleliga tudelningen syntes i vardagen och i de situationer som polisen m\u00f6tte.<\/p>\n
\u00c4nnu i b\u00f6rjan av sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten var polisen inte en styrka som hela nationen upplevde som trygg och p\u00e5litlig. Poliserna rekryterades fr\u00e5n leden i det l\u00e4ger som vunnit kriget, dvs. de vita, och ganska l\u00e4nge beh\u00f6vde den som ville arbeta som polis ett positivt utl\u00e5tande av den lokala skyddsk\u00e5ren. I synnerhet p\u00e5 landsbygden var den enda polisreserven skyddsk\u00e5rerna som var skyldiga att vid behov bist\u00e5 polisen.<\/p>\n
Polisen skulle genom sin verksamhet visa att den \u00f6vervakar lagarna j\u00e4mlikt och r\u00e4ttvist. Detta passade inte alla, s\u00e4rskilt inte de politiska r\u00f6relserna l\u00e4ngst till v\u00e4nster eller h\u00f6ger i samh\u00e4llet. Finlands kommunistiska parti var f\u00f6rbjudet genom lag och anh\u00e4ngarna som spred ideologin var beredda att anv\u00e4nda v\u00e5ld om de riskerade att \u00e5ka fast. Samtidigt f\u00f6rs\u00f6kte h\u00f6gerpolitikens anh\u00e4ngare bestrida polisen r\u00e4tten att unders\u00f6ka de v\u00e5ldshandlingar som Lappor\u00f6relsen beg\u00e5tt ”i folkets namn”.<\/p>\n
N\u00e4r samh\u00e4llet blev alltmer tudelat och ytterligheterna gick \u00e5t olika h\u00e5ll, kunde polisen slutligen inte lita p\u00e5 h\u00f6gerns st\u00f6d f\u00f6r att gemf\u00f6ra ordningen och den samh\u00e4lleliga j\u00e4mlikheten. Detta ledde till att R\u00f6rliga poliskommandot grundades 1930 som skydd mot h\u00f6gerradikalism. R\u00f6rliga poliskommandot bev\u00e4pnades med gev\u00e4r och pansarbilar och dess ursprungliga uppgift var att trygga r\u00e4ttsordningen s\u00e4rskilt mot kuppf\u00f6rs\u00f6k. Ett uppror br\u00f6t ut i M\u00e4nts\u00e4l\u00e4 i februari 1932.<\/p>\n
Poliserna arbetade ofta ensamma<\/h2>\n
Under de instabila samh\u00e4llsf\u00f6rh\u00e5llandena och n\u00e4r det r\u00e5dde f\u00f6rbud mot alkoholf\u00f6rs\u00e4ljning betraktades poliserna ibland \u00f6ppet som fiender. Den misst\u00e4nksamma och alltmer brutala atmosf\u00e4ren f\u00f6rsv\u00e5rade uppgiften att uppr\u00e4tth\u00e5lla ordningen och utreda brott. Poliserna m\u00f6tte ofta fientlighet och v\u00e5ld i sitt arbete.<\/p>\n
Poliserna arbetade ofta ensamma s\u00e4rskilt p\u00e5 landsbygden, vilket gjorde dem \u00e4nnu mer s\u00e5rbara. Poliser som arbetade ensamma var utsatta f\u00f6r \u00f6verraskningsanfall och farliga situationer d\u00e4r de inte kunde fly eller f\u00e5 hj\u00e4lp tillr\u00e4ckligt snabbt. Kommunikationsmedel, till exempel radiotelefoner, anv\u00e4ndes inte \u00e4nnu p\u00e5 den tiden. D\u00e4rf\u00f6r var poliserna l\u00e4mnade \u00e5t sig sj\u00e4lva i farliga situationer d\u00e4r deras s\u00e4kerhet var hotad.<\/p>\n
Medborgarna hade ett stort antal skjutvapen, men polisen saknade ofta b\u00e5de maktmedelsredskap och utbildning i anv\u00e4ndningen av dem. Utrustningen var varierande och m\u00e5nga poliser k\u00f6pte med egna pengar en pistol f\u00f6r att skydda sig.\u00a0 Under denna tidsperiod fanns \u00e4nnu ingen skyddsutrustning (till exempel skyddsv\u00e4star eller sk\u00f6ldar).<\/p>\n
Polisens f\u00f6rluster<\/h2>\n
Under f\u00f6rbudslagstiden d\u00f6dades \u00f6ver 40 polism\u00e4n i tj\u00e4nsteuppdrag. Under denna period p\u00e5 tretton \u00e5r d\u00f6dades en polis i Finland i genomsnitt var fj\u00e4rde m\u00e5nad, det vill s\u00e4ga tre poliser per \u00e5r. Oftast d\u00f6dades polisen antingen av en berusad spritf\u00f6rs\u00e4ljare, en smugglare som flydde f\u00f6r att undvika att hamn fast eller av en berusad ung person som tagit med sig ett vapen till danslokalen. Denna period \u00e4r en av de farligaste arbetsperioderna genom tiderna f\u00f6r polisen i Finland.<\/p>\n
D\u00f6dsd\u00e5den i Lamminkyl\u00e4 1931<\/h2>\n
Maritta Jokiniemi<\/p>\n
F\u00f6ljande skildring \u00e4r en av de mest brutala fallen d\u00e5 poliser d\u00f6dats i tj\u00e4nst under f\u00f6rbudslagstiden. Tv\u00e5 poliser blev utsatta f\u00f6r v\u00e5ld och dessutom polisens hem och familj.<\/p>\n
Tv\u00e5 \u201dhuliganer och spritlangare\u201d hade l\u00e4nge spritt skr\u00e4ck omkring sig i Lamminkyl\u00e4 i norra Birkala (numera Lamminp\u00e4\u00e4 i Tammerfors). P\u00e5 kv\u00e4llen den 12 maj 1931 larmades byns konstapel Vihtori Maakala f\u00f6r att lugna ner de h\u00e4rjande m\u00e4nnen. Han beslagtog m\u00e4nnens Mauser-pistol och tog den med sig hem.<\/p>\n
M\u00e4nnen fortsatte att supa och vid midnatt b\u00f6rjade de skr\u00e4mma byborna bland annat genom att s\u00f6ndra husf\u00f6nster. Klockan ett p\u00e5 natten flydde en bybo undan fridst\u00f6rarna och sprang till Maakalas hus.\u00a0 ”Huliganerna” f\u00f6ljde efter, tr\u00e4ngde sig in i konstapelns hem och kr\u00e4vde att f\u00e5 sin pistol tillbaka.\u00a0 Maakala f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 ut m\u00e4nnen ur huset, men den ena slog Maakala med ett h\u00e5rt f\u00f6rem\u00e5l. Konstapeln f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 sitt tj\u00e4nstevapen ur skrivbordsl\u00e5dan i kammaren.\u00a0 Han sk\u00f6t mot den ena inkr\u00e4ktaren, men s\u00e5g inte ordentligt eftersom han bl\u00f6dde fr\u00e5n slaget han f\u00e5tt.\u00a0 Sedan l\u00e5ste sig pistolen och en av inkr\u00e4ktarna f\u00f6rs\u00f6kte sl\u00e5 Maakala med en yxa, men hustrun Eeva lyckades f\u00f6rhindra detta.<\/p>\n
Maakala best\u00e4mde sig f\u00f6r att l\u00e4mna huset, d\u00e5 han t\u00e4nkte att inkr\u00e4ktarna skulle f\u00f6lja efter honom och l\u00e4mna familjen i fred.\u00a0 Maakala gick skadad cirka 2 km till Epil\u00e4 polisstation f\u00f6r att beg\u00e4ra hj\u00e4lp.\u00a0 D\u00e4r fick han tag p\u00e5 \u00f6verkonstapel Anton Lundqvist, som kallade p\u00e5 en l\u00e5nad bil med f\u00f6rare samt konstaplarna Frans Vilhula, Sulo Mikola och reservpolisen Akseli Saukkonen.<\/p>\n
Hj\u00e4lptrupperna \u00e5kte till Maakalas hus s\u00e5 fort de kunde och d\u00e4r m\u00f6ttes de av en hemsk syn. Inkr\u00e4ktarna hade d\u00f6dat Maakalas 24-\u00e5riga fru och familjens lilla dotter som inte \u00e4nnu fyllt 2 \u00e5r satt och gr\u00e4t bredvid mammans d\u00f6da kropp. Dessutom hade inkr\u00e4ktarna orsakat stora skador i hemmet.<\/p>\n
G\u00e4rningsm\u00e4nnen v\u00e4ntade p\u00e5 polisen n\u00e4ra huset och hann dessutom h\u00e4mta ett vapen till efter att de d\u00f6dat Eeva Maakala.\u00a0 De s\u00e5g att bilen som poliserna anv\u00e4nt var parkerad utanf\u00f6r aff\u00e4ren Voima i Lamminkyl\u00e4 och best\u00e4mde sig f\u00f6r att g\u00e5 fram till den.\u00a0 Eftersom poliserna var inne i aff\u00e4ren f\u00f6r att kalla p\u00e5 f\u00f6rst\u00e4rkning fr\u00e5n Nokia gjorde f\u00f6raren sitt b\u00e4sta f\u00f6r att uppeh\u00e5lla m\u00e4nnen som betedde sig hotfullt.<\/p>\n
N\u00e4r poliserna kom ut b\u00f6rjade m\u00e4nnen genast skjuta.\u00a0 I denna situation tr\u00e4ffades den ena g\u00e4rningsm\u00e4nnen i foten och \u00f6verkonstapel Anton Lundqvist<\/strong> tr\u00e4ffades i magen. Han f\u00f6rdes till Tammerfors allm\u00e4nna sjukhus d\u00e4r han avled av sina skador senare p\u00e5 dagen den 13 maj 1931.<\/p>\n ”En uppr\u00f6rande, grov och r\u00e5 h\u00e4mnd som saknar motstycke”. Pressen rapporterade mycket omfattande och detaljerat om h\u00e4ndelsen. Det visade sig att g\u00e4rningsm\u00e4nnen hyste agg mot poliser och att de \u00e4ven tidigare hade hotat att h\u00e4mnas p\u00e5 poliserna.\u00a0 Tidningen Helsingin Sanomat skrev om ett blodsd\u00e5d som uppvisade oerh\u00f6rd grymhet och Aamulehti skrev om en uppr\u00f6rande, grov och r\u00e5 h\u00e4mnd som saknar motstycke.\u00a0 I Tammerfors ordnades ett medborgarm\u00f6te d\u00e4r det kr\u00e4vdes att d\u00f6dsstraffet skulle \u00e5terinf\u00f6ras i Finland.<\/p>\n I Birkala h\u00e4radsr\u00e4tt d\u00f6mdes g\u00e4rningsmannen som d\u00f6dat Eeva Maakala och Anton Lundqvist till livstid p\u00e5 tukthus f\u00f6r hemfridsbrott, olovligt innehav av skjutvapen, skadande av egendom, dr\u00e5p och mord. Den andra g\u00e4rningsmannen d\u00f6mdes till 13 \u00e5r p\u00e5 tukthus f\u00f6r hemfridsbrott, olovligt innehav av skjutvapen, skadande av egendom och mordf\u00f6rs\u00f6k mot konstapel Vilhula.<\/p>\n V\u00e5ren 2019 bes\u00f6kte Raili Leponiemi och sonen Seppo Polismuseet. De \u00f6verl\u00e4mnade Railis fars, Vihtori Maakalas, tj\u00e4nstevapen och annat material om hans livsskeden. Raili Leponiemi, vid tidpunkten n\u00e4stan 90 \u00e5r, var den lilla flicka som poliserna hittade bredvid Eeva Maakalas d\u00f6da kropp. Sj\u00e4lv minns hon inte h\u00e4ndelserna, men hon har h\u00f6rt ber\u00e4ttas om dem. Hennes far arbetade inte l\u00e4nge som polis efter h\u00e4ndelsen, utan blev jordbrukare i Mouhij\u00e4rvi. Railis son Seppo Leponiemi hade f\u00e5tt Vihtori Maakalas tj\u00e4nstevapen av sin far. Vapnet \u00e4r det som Maakala anv\u00e4nde i ovann\u00e4mnda situation. Vapnet hade dock l\u00e5st sig och slutat fungera.<\/p>\nEpilog<\/h2>\n