{"id":3170,"date":"2025-10-09T05:30:50","date_gmt":"2025-10-09T05:30:50","guid":{"rendered":"https:\/\/inmemoriam.iwn.co\/nayttelyt\/kun-yksi-ei-enaan-palaa\/faktaa-ja-fiktiota-pihtiputaan-poliisisurmista\/"},"modified":"2025-12-01T11:36:44","modified_gmt":"2025-12-01T11:36:44","slug":"fakta-och-fiktion-om-de-dodade-poliserna-i-pihtipudas","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/utstallningar\/nar-en-inte-langre-atervander\/fakta-och-fiktion-om-de-dodade-poliserna-i-pihtipudas\/","title":{"rendered":"Fakta och fiktion om de d\u00f6dade poliserna i Pihtipudas"},"content":{"rendered":"\n
\n\t
\n\n\t\t\n\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\"Tavla\n\t\t\t\t\t\t

Kriminalmuseets gamla utst\u00e4llningstavla om polismorden i Pihtipudas.<\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t\t\t

\n\t\t\t\t\t\t\"Svartvitt\n\t\t\t\t\t\t

Gemensam d\u00f6dsannons f\u00f6r poliserna som d\u00f6dades i Pihtipudas. Brott mot liv ber\u00f6r ocks\u00e5 anh\u00f6riga till offren och g\u00e4rningspersonerna liksom andra i n\u00e4romgivningen.<\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\t\n\t\t\t\t\n\t\t\t\t\t

\n\t\t\t\t\t\t\"F\u00e4rgfotografi\n\t\t\t\t\t\t

\u00c4nkorna till de i Pihtipudas d\u00f6dade Veikko Riihim\u00e4ki, Onni Saastamoinen, Pentti Turpeinen och Mauno Poikkim\u00e4ki bes\u00f6kte Polisinstitutet i oktober 1969.<\/p>\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\n\t\t\t\n\t\t\t

<\/div>\n\t\t\t
<\/div>\n\t\t<\/div>\n\n\t\t\n\t\t
\n\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\"Tavla\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\"Svartvitt\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t\t\t
\n\t\t\t\t\t\t\"F\u00e4rgfotografi\n\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t\t\t\t\t\t<\/div>\n\t\t<\/div>\n\n\t<\/div>\n\n\t
\n\t\t\n\t\t

\n\t\t\t

\u00c5r 1969 d\u00f6dade en 33-\u00e5rig sm\u00e5brukare i Pihtipudas fyra poliser som efter en anm\u00e4lan hade kommit f\u00f6r att arrestera honom. Enligt de f\u00f6rhandsuppgifter som polisen f\u00e5tt visste man att f\u00f6r\u00f6varen hade skjutit i sitt hem och d\u00e4rf\u00f6r hade poliserna utrustat sig med b\u00e5de tj\u00e4nstevapen och Suomi-maskinpistol. Den tragiska g\u00e4rningen \u00e4r det enda i sitt slag i den finska polisens historia \u2013 s\u00e5 m\u00e5nga poliser har aldrig tidigare d\u00f6tt p\u00e5 en g\u00e5ng i tj\u00e4nst. I nutidens termer skulle man kalla det massd\u00f6d.<\/p>\n

Tv-serien och filmen Kahdeksan surmanluotia<\/h3>\n

Tv-filmen \u201dKahdeksan surmanluotia\u201d(\u00c5tta d\u00f6dliga kulor) i fyra delar, skriven och regisserad av Mikko Niskanen, visades p\u00e5 tv 1972. P\u00e5 basis av tv-serien gjordes ocks\u00e5 en f\u00f6rkortad huvudfilm med samma namn. I Niskanens film hade polisen en central roll, \u00e4ven om den inte hade huvudrollen. Filmen bygger delvis p\u00e5 verkliga h\u00e4ndelser.<\/p>\n

Niskanens film blev f\u00e4rdig endast tre \u00e5r efter att poliserna d\u00f6tt. Filmen m\u00e5ste betraktas ur det d\u00e5tida politisk-kulturella perspektivet. Samh\u00e4llsdebatten blev intensivare i slutet av 1960-talet och televisionen fick sin del av kritiken. I synnerhet de utl\u00e4ndska serierna kritiserades f\u00f6r att vara v\u00e5ldsamma och orealistiska. I Yles informativa programpolitiska deklaration fr\u00e5n 1966 fastst\u00e4lldes televisionens uppgift: \u201datt erbjuda en v\u00e4rldsbild som baserar sig p\u00e5 riktiga uppgifter och fakta\u201d. Det var viktigt att v\u00e4cka diskussion och presentera olika, \u00e4ven radikala, \u00e5sikter.<\/p>\n

Jag visste genast att skotten i Pihtipudas innebar slutet p\u00e5 en l\u00e5ng och konsekvent h\u00e4ndelsekedja.<\/em> Jag f\u00f6rstod att det l\u00e5g ett helt problemf\u00e4lt bakom detta<\/em>, ber\u00e4ttade Niskanen om sin film. Mottagandet var \u00f6versvallande, filmen fick Jussi-priset b\u00e5de f\u00f6r b\u00e4sta regi och b\u00e4sta manliga huvudroll. Niskanen tilldelades ocks\u00e5 Statens filmkonstn\u00e4rspris 1972. Tv-dramat framh\u00e4vde omst\u00e4ndigheternas betydelse och huvudpersonen s\u00e5gs som deras \u201doffer\u201d. Arbetsl\u00f6sheten p\u00e5 landsbygden, marginalisering samt klyftan mellan beslutsfattarna och det vanliga folket var aktuella teman som togs upp. Poliserna som f\u00f6rverkligade makthavarnas beslut var offerlammen i dramat.<\/p>\n

Konstn\u00e4rliga meriter<\/h3>\n

De konstn\u00e4rliga meriterna i Niskanens film \u00e4r obestridliga. I en enk\u00e4t som Yles nyheter gjort 2012 valde filmkritikerna den till en av de tio b\u00e4sta finl\u00e4ndska filmerna. Filmen visades p\u00e5 Museum of Modern Art i New York i oktober 2013. Tidningen The New York Times publicerade en ing\u00e5ende recension av filmen som ans\u00e5gs vara str\u00e5lande. I recensionen p\u00e5stods till och med dj\u00e4rvt att Niskanens film var en f\u00f6rebild till kriminalserierna \u201dThe Wire\u201d, \u201dBreaking Bad\u201d och \u201cThe Killing\u201d. I alla ovann\u00e4mnda produktioner granskas brott ur olika perspektiv. De orsaker som eventuellt kan ha lett till h\u00e4ndelserna synas ocks\u00e5 ur f\u00f6r\u00f6varens synvinkel.<\/p>\n

Vad h\u00e4nde i Pihtipudas p\u00e5 riktigt?<\/h3>\n

F\u00f6runders\u00f6kningsmaterialet som g\u00e4ller de d\u00f6dade poliserna i Pihtipudas ger dock en annan bild av h\u00e4ndelserna \u00e4n filmen. I en ungef\u00e4r tio minuter l\u00e5ng scen d\u00f6das poliserna av en tr\u00f6tt, orolig och panikslagen man som sk\u00f6t p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd. N\u00e4r mannen ser att poliserna n\u00e4rmar sig huset skjuter han de fyra f\u00f6rsta skotten inifr\u00e5n huset och de tv\u00e5 f\u00f6ljande tv\u00e5 fr\u00e5n g\u00e5rden.\u00a0 De tv\u00e5 sista skotten h\u00f6rs bara som ljud. Endast efter de f\u00f6rsta skotten visas hur en del av offren faller till marken och en del f\u00f6rs\u00f6ker krypande g\u00f6mma sig. Slutligen filmas p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd hur mannen sticker in vapnet i en sn\u00f6driva bredvid ett av offren och g\u00e5r l\u00e4ngs en stig till grannhuset. Enligt f\u00f6runders\u00f6kningsmaterialet omfattade g\u00e4rningen detaljer som inte tyder p\u00e5 att g\u00e4rningsmannen skulle ha haft panik eller varit \u00e4ngslig.<\/p>\n

De grymmaste delarna av g\u00e4rningen kommer inte fram i filmen. De fyra poliserna gick efter varandra l\u00e4ngs en sn\u00f6ig stig mot huset. Mannen \u00f6ppnade eld med sin Sako-studsare (kaliber 7×33) fr\u00e5n farstuf\u00f6nstret n\u00e4r poliserna var p\u00e5 cirka 50 meters avst\u00e5nd. Tv\u00e5 av poliserna f\u00f6ll omkull p\u00e5 stigen, den tredje till v\u00e4nster om stigen och den fj\u00e4rde tog skydd bakom en gran. Mannen fortsatte att skjuta, gick till sist ut och arkebuserade p\u00e5 kort avst\u00e5nd en av konstaplarna som l\u00e5g p\u00e5 marken och den som hade f\u00f6rs\u00f6kt fly. Efter att mannen d\u00f6dat poliserna stack han ner sitt vapen bredvid det offer som d\u00f6dats f\u00f6rst. Utifr\u00e5n de tomma hylsorna som hittades kan man dra slutsatsen att \u00e5tminstone tio skott sk\u00f6ts. Varf\u00f6r avslutade inte f\u00f6r\u00f6varen sin brutala g\u00e4rning utan fortsatte tills alla poliser s\u00e4kert var d\u00f6da? Denna fr\u00e5ga \u00e4r obegriplig och f\u00f6rblir en g\u00e5ta i all evighet.<\/p>\n

Dom och ben\u00e5dning<\/h3>\n

Skytten d\u00f6mdes till livstida tukthusstraff f\u00f6r att upps\u00e5tligt ha d\u00f6dat fyra personer.\u00a0 Han frigavs 1982, dvs. efter cirka 12 f\u00e4ngelse\u00e5r, ben\u00e5dad av president Mauno Koivisto.\u00a0 \u00c5r 1996 begick mannen ett nytt brott mot liv d\u00e5 han d\u00f6dade sin exfru. Han d\u00f6mdes som f\u00f6rstag\u00e5ngsf\u00f6rbrytare eftersom det var s\u00e5 l\u00e4nge sedan livstidsdomen. D\u00e5 uppstod en livlig debatt om ben\u00e5dningen av g\u00e4rningsmannens livstidsdom. Det ans\u00e5gs att den bild fiktionen hade skapat av den skyldiga, dvs. att han var ett samh\u00e4llsoffer, hade p\u00e5verkat beslutet om frigivning i alltf\u00f6r h\u00f6g grad.<\/p>\n

Niskanen hade troligtvis gjort sig f\u00f6rtrogen med polisens f\u00f6runders\u00f6kningsmaterial. En konstn\u00e4r \u00e5tnjuter naturligtvis konstn\u00e4rlig frihet och Niskanens film \u00e4r ett lysande exempel p\u00e5 fiktionens inflytande och kraft. Med hj\u00e4lp av fiktion \u00e4r det l\u00e4tt att framh\u00e4va en \u00f6nskad synvinkel eller tona ner fakta som \u00e4r v\u00e4sentliga f\u00f6r verkligheten. Det \u00e4r ocks\u00e5 sk\u00e4l att diskutera fiktionens ansvar i de fall d\u00e4r verkliga h\u00e4ndelser behandlas, eftersom fiktionens sanning l\u00e4tt blir den \u201dofficiella\u201d sanningen f\u00f6r allm\u00e4nheten. Man kan inte modifiera sanningen godtyckligt enbart genom att h\u00e4nvisa till den konstn\u00e4rliga friheten.<\/p>\n

I verkliga livet \u00e4r de som d\u00f6dats inte de enda offren f\u00f6r brott mot liv, utan \u00e4ven offrens och f\u00f6r\u00f6varens anh\u00f6riga och n\u00e4rmilj\u00f6 orsakas lidande. Till exempel Veikko Riihim\u00e4ki (53 \u00e5r) som d\u00f6dades i Pihtipudas s\u00f6rjdes av fru och ett barn, Onni Saastamoinen (37 \u00e5r) av fru och ett 3 m\u00e5nader gammalt barn, Pentti Turpeinen (33 \u00e5r) av fru och fyra barn och Mauno Poikkim\u00e4ki (31 \u00e5r) av fru och tv\u00e5 barn.<\/p>\n

De l\u00e5nga skuggorna fr\u00e5n d\u00f6dsfallen i Pihtipudas<\/h2>\n

Konstapel Onni Saastamoinens son Heikki Saastamoinen var tre m\u00e5nader gammal n\u00e4r hans far dog. I en intervju som Polismuseet gjorde kom han ih\u00e5g hur faderns d\u00f6d har p\u00e5verkat hans och hans mors liv. \u00c4ven om han inte har n\u00e5gra minnesbilder av sin far har h\u00e4ndelserna i Pihtipudas p\u00e5verkat honom i \u00e5rtionden.<\/p>\n

Att v\u00e4xa upp utan far<\/h3>\n

Jag var familjens f\u00f6rstf\u00f6dda. Min far var 38 \u00e5r och min mor 27 \u00e5r n\u00e4r jag f\u00f6ddes. Jag minns att jag som barn dr\u00f6mde att min far kom tillbaka och att vi tr\u00e4ffades i hemmet. Det var ett barns l\u00e4ngtan efter sin far, men den har i detta skede f\u00f6rsvunnit.<\/p>\n

Som \u00e4ldre har jag f\u00f6rst\u00e5tt att faderl\u00f6sheten har satt sina sp\u00e5r. Min mor gifte aldrig om sig. Jag v\u00e4xte upp utan en far eller \u00e4kta man att ha som f\u00f6rebild. Ibland skulle jag ha beh\u00f6vt goda r\u00e5d av min far. Detta \u00e4r kanske en av orsakerna till mina egna skilsm\u00e4ssor. Kanske hade jag varit en b\u00e4ttre far och make, om jag haft en far att ta efter i livet.<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart minns jag inte att jag gick miste om min far. S\u00e4kerligen tog min far mig ibland i famnen eller stoppade om mig. Det hade ju varit \u00e4nnu v\u00e4rre om detta hade skett till exempel med ett \u00e4ldre barn som har levt med fadern. Jag har v\u00e4xt upp helt och h\u00e5llet utan far.<\/p>\n

Min fars d\u00f6d var en fruktansv\u00e4rd handling som inte kan f\u00f6rklaras p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, men jag hittade en orsak. Min far dog d\u00e4rf\u00f6r att han f\u00f6rsvarade lag och ordning, han offrade sig f\u00f6r v\u00e5rt land. Det \u00e4r en mycket b\u00e4ttre orsak f\u00f6r en far att vara borta \u00e4n om han skulle ha k\u00f6rt berusad mot en telefonstolpe och d\u00f6tt.\u00a0 Han dog som hj\u00e4lte. F\u00f6r en \u00e4ldre person skulle f\u00f6rlusten ha varit mycket mer traumatisk, omfattat hela livet och dessutom str\u00e4ckt sig \u00f6ver flera generationer.<\/p>\n

Hur h\u00e4ndelsen hanterats i familjen<\/h3>\n

Jag har inte h\u00f6rt ber\u00e4ttas s\u00e4rskilt mycket om sj\u00e4lva h\u00e4ndelserna.\u00a0 Det kan h\u00e4nda att jag aldrig f\u00e5r veta vad som verkligen h\u00e4nde. Jag har h\u00f6rt ber\u00e4ttelser och l\u00e4st tidningsartiklar. Detta har gett mig en uppfattning om h\u00e4ndelserna.<\/p>\n

Min mor tog p\u00e5 sig en offerroll och kom aldrig riktigt \u00f6ver h\u00e4ndelserna under sin livstid. Det fanns inte tillg\u00e5ng till krishj\u00e4lp 1969. P\u00e5 en liten ort skulle det kanske inte ens ha funnits tillr\u00e4ckligt med hj\u00e4lp f\u00f6r fyra familjer. Min mor upplevde att hon l\u00e4mnades ensam och att hon borde ha f\u00e5tt mer st\u00f6d.\u00a0 Det gjorde henne bitter trots att hon ocks\u00e5 hade pionj\u00e4randa och en stark vilja att \u00f6verleva. I b\u00f6rjan hade det kanske funnits misstankar om hur hon skulle klara sig ensam med barnet. D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nkte hon att hon m\u00e5ste visa att hon klarar sig.\u00a0\u00a0 Dessutom var hon ny p\u00e5 orten och k\u00e4nde ingen. I de \u00f6vriga familjerna var situationen annorlunda eftersom de bott p\u00e5 orten l\u00e4nge.<\/p>\n

Jag vet inte om de andra \u00e4nkorna upplevde detsamma.\u00a0 Kanske de h\u00f6ll kontakt med varandra i b\u00f6rjan, jag k\u00e4nner inte till det.\u00a0 Senare hade vi i alla fall inte umg\u00e5tts med dem. Jag tr\u00e4ffade Riitta Turpeinen en g\u00e5ng p\u00e5 ett scoutl\u00e4ger f\u00f6r \u00f6ver 40 \u00e5r sedan n\u00e4r hon var d\u00e4r som kock och jag var ledare. Visst k\u00e4nde vi ett unikt band mellan oss. Den h\u00e4r tragedin f\u00f6renade oss.<\/p>\n

Jag tror att andra m\u00e4nniskorelationer br\u00f6ts p\u00e5 samma g\u00e5ng. Min mor f\u00f6rstod inte att hon inte var den enda som hade f\u00f6rlorat n\u00e5got. Hon hade bara k\u00e4nt min far en kort tid, men hans familj hade k\u00e4nt honom i \u00e5rtionden. Hon f\u00f6rringade de andras f\u00f6rlust, vilket ledde till konflikter och vi hade knappt alls kontakt med min fars sl\u00e4kt trots att vi flyttade till hans hemg\u00e5rd. Min mor ville inte ta emot hj\u00e4lp eller r\u00e5d om hur hon borde ha g\u00e5tt tillv\u00e4ga. D\u00e4rf\u00f6r kunde ingen riktigt hj\u00e4lpa oss. Det borde ha skett helt p\u00e5 min mors villkor.<\/p>\n

Hon fick \u00e4nkepension och det levde vi p\u00e5 till sist. Hon b\u00f6rjade arbeta f\u00f6rst n\u00e4r jag var ungef\u00e4r 12 \u00e5r. Vi hade ingen boskap trots att ladug\u00e5rden hade renoverats. Min farmor sade att allt f\u00f6rst\u00f6rs n\u00e4r det inte anv\u00e4nds. \u201dTa nu ens f\u00e5r\u201d, sade hon. P\u00e5 det s\u00e4ttet fick vi f\u00e5r. Jag tror inte att det var n\u00e5gon ekonomisk vinst med dem n\u00e4r vi var tvungna att g\u00f6ra h\u00f6 utan traktor eller h\u00e4st. Det var kanske snarare terapi f\u00f6r min mor, n\u00e5gonting som h\u00f6ll henne kopplad till vardagen.<\/p>\n

Huset finns inte l\u00e4ngre, det \u00e4r s\u00e5lt. Jag har ibland bes\u00f6kt min fars grav. En m\u00e4rkv\u00e4rdighet \u00e4r f\u00f6rknippad med detta. Kistorna \u00e4r i annan ordning \u00e4n namnen p\u00e5 stenen. Jag och min mor f\u00f6rde syrener fr\u00e5n g\u00e5rden till graven. Jag minns att min mor placerade blommorna p\u00e5 den plats d\u00e4r kistan fanns, inte p\u00e5 min fars namn. Jag vet inte vad som har h\u00e4nt. N\u00e4r minnesm\u00e4rket f\u00f6r offren restes ville min mor inte att vi skulle delta.<\/p>\n

Som polisson i skolan<\/h3>\n

Jag blev f\u00f6rbryllad n\u00e4r de andra barnen b\u00f6rjade tala om detta i skolan. \u00c4r jag verkligen ber\u00f6md f\u00f6r det som h\u00e4nt min far? Jag blev ocks\u00e5 mobbad i skolan. Alla Pihtipudasbor \u00e4lskade ju inte precis polisen. En del av dem som mobbade mig och deras familjer hyste st\u00f6rre sympati f\u00f6r Pasanen.<\/p>\n

Jag var ett enkelt offer f\u00f6r \u00f6versittarna i och med att jag, sonen till en polis, saknade n\u00e5gon som f\u00f6rsvarade mig d\u00e5 jag hade varken far eller br\u00f6der som skulle kunna komma till unds\u00e4ttning. Det \u00e4r verkligen ett under att jag klarade mig utan st\u00f6rre trauman. Det sp\u00e5r som l\u00e4mnat kvar var kanske en viss misst\u00e4nksamhet mot m\u00e4nniskor och os\u00e4kerhet om huruvida jag h\u00f6r till gruppen eller inte.<\/p>\n

Skolv\u00e5ld f\u00f6rekom \u00e4ven p\u00e5 den tiden. P\u00e5 fredagar fick jag ofta stryk n\u00e4r jag v\u00e4ntade p\u00e5 skoltaxin. Dessa var inte livets ljusaste stunder. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var \u00f6versittarna s\u00e4kerligen irriterade \u00f6ver att jag var bra i skolan. F\u00f6r mig var det viktigt och v\u00e4rdefullt att vara son till en polis. D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nkte jag s\u00e4kert att man m\u00e5ste vara \u00e4rlig i skolan, g\u00f6ra l\u00e4xorna och svara p\u00e5 fr\u00e5gorna.<\/p>\n

N\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte ber\u00e4tta det f\u00f6r min mor trodde hon inte p\u00e5 det. Det var hemskt att inte f\u00e5 n\u00e5gon hj\u00e4lp. Jag f\u00f6rundrar mig \u00f6ver hur Gud l\u00e4t mig \u00f6verleva och att jag inte gav upp eller b\u00f6rjade g\u00f6ra tokigheter. Det fanns inget annat alternativ \u00e4n att klara sig och g\u00e5 vidare, tro p\u00e5 framtiden. Till alla lycka blev jag inte l\u00e4ngre mobbad i h\u00f6gstadiet.<\/p>\n

Minnet av min far<\/h3>\n

Min fars polisfotografi h\u00e4nger fortfarande p\u00e5 v\u00e4ggen hemma hos mig. N\u00e4r jag hade det knappt under studietiden anv\u00e4nde jag min fars bl\u00e5 uniformsskjortor och l\u00e5nga jacka som inte l\u00e4ngre hade polissymboler. Jag har ocks\u00e5 sparat tidningsartiklar.<\/p>\n

Jag har ber\u00e4ttat f\u00f6r mina barn varf\u00f6r de inte har n\u00e5gon farfar. Farmor lever ensam d\u00e4rf\u00f6r att farfar \u00e4r d\u00f6d. Han var en polis som sk\u00f6ts av en man. S\u00e4kerligen har vi talat om detta och jag vill minnas att det ocks\u00e5 v\u00e4ckte r\u00e4dslor hos barnen. Kan det g\u00e5 s\u00e5 \u00e4ven om polisen borde skydda oss? \u00c4r inte polisen s\u00e4ker sj\u00e4lv heller?<\/p>\n

Min mor var tre veckor gammal n\u00e4r hennes far stupade i kriget. Jag hade egentligen tur d\u00e5 jag var redan tre m\u00e5nader n\u00e4r min far dog.\u00a0 Vi har ett fotografi d\u00e4r hela familjen \u00e4r tillsammans. Jag sitter i famnen p\u00e5 min far.\u00a0 Min mor fick aldrig se sin far och fick aldrig sitta i famnen p\u00e5 honom. \u00c4ven detta kan ha varit en orsak till att min mor tog p\u00e5 sig en offerroll.<\/p>\n

D\u00f6dsfallen i Pihtipudas har inte fallit i gl\u00f6mska<\/h3>\n

Under en flygresa talade jag med personen som satt bredvid om v\u00e5ra familjer och s\u00e4rskilt om v\u00e5ra f\u00e4der. Jag ber\u00e4ttade att jag inte riktigt har n\u00e5gon erfarenhet av detta eftersom min far blev d\u00f6dad i Pihtipudas. Personen beklagade sorgen och kom v\u00e4l ih\u00e5g h\u00e4ndelserna.<\/p>\n

Jag har ocks\u00e5 upplevt tr\u00e5kiga m\u00f6ten.\u00a0 I mitten av 1990-talet k\u00e4nde en person igen mig p\u00e5 t\u00e5get och kom fram och sade till mig: ”Pasanen handlade r\u00e4tt, alla poliser borde d\u00f6das”. Jag hade sv\u00e5rt att sv\u00e4lja detta. N\u00e4r en berusad man var av den \u00e5sikten, tyckte jag det var b\u00e4ttre att byta plats \u00e4n att stanna kvar och argumentera. Personen var helt ok\u00e4nd f\u00f6r mig. Jag har ocks\u00e5 vid ett annat tillf\u00e4lle f\u00e5tt h\u00f6ra: ”Jas\u00e5 det \u00e4r du, det var riktigt lagom \u00e5t din far. ”<\/p>\n

F\u00f6ljden av Mikko Niskanens film Kahdeksan surmanluotia<\/h3>\n

I Pihtipudas var Niskanen k\u00e4nd. Det var inte hans film som diskuterades i f\u00f6rsta hand. Det ans\u00e5gs snarare att Niskanen inte l\u00e4ngre var v\u00e4lkommen till orten. Mannen borde ha hissats upp i flaggst\u00e5ngen mitt i byn efter att han gjort den filmen. Jag k\u00e4nner inte till hans motiv.<\/p>\n

Jag har inte deltagit i dessa diskussioner och jag har inte tittat p\u00e5 Niskanens produktioner.\u00a0 Jag f\u00f6rst\u00e5r att han har f\u00f6rs\u00f6kt och \u00e4ven lyckats beskriva en sm\u00e5brukares tr\u00e5ngm\u00e5l. Han skulle s\u00e4kert ha gjort en riktigt bra serie om han inte hade blandat in de d\u00f6dade poliserna i den. Enligt mig var beskrivningen av allt el\u00e4nde till och med ett f\u00f6rs\u00f6k att r\u00e4ttf\u00e4rdiga g\u00e4rningen. Som v\u00e4nsterorienterad ville Niskanen framh\u00e4va mis\u00e4r och fattigdom. Jag har inte haft intresse att f\u00f6rdjupa mig i detta desto mer. Jag anser att filmen blev en s\u00e4ljande tragedi p\u00e5 offrens bekostnad. H\u00e4ndelsef\u00f6rloppet presenterades annorlunda, vilket inte g\u00f6r offren eller deras familjer r\u00e4ttvisa.<\/p>\n

Upphovsmannen har blivit ben\u00e5dad med anledning av sin film. \u00c4ven om han inte skulle ha blivit ben\u00e5dad har han avtj\u00e4nat sin dom. F\u00f6r mig spelar det egentligen ingen roll hur l\u00e5ng domen var. Min far var \u00e4nd\u00e5 borta.\u00a0 Trots det var det obegripligt att g\u00e4rningsmannen ben\u00e5dades redan efter tolv \u00e5r. Av denna orsak hyser jag inte n\u00e5gon s\u00e4rskilt stor respekt f\u00f6r president Koivisto. Min mor och jag talade aldrig om detta. Jag har h\u00f6rt n\u00e5got om g\u00e4rningsmannens senare skeden. Det gick inte bra f\u00f6r honom.\u00a0 N\u00e5gon har s\u00e4kert j\u00e4mst\u00e4llt sig mer med honom \u00e4n med polisen. Det finns alltid n\u00e5gon som indirekt anser det befogat att d\u00f6da en representant f\u00f6r ordningsmakten. Naturligtvis inverkar det om man sj\u00e4lv \u00e4r mer p\u00e5 andra sidan lagen.\u00a0 Sj\u00e4lv har jag inte hamnat p\u00e5 fel sida av lagen. Min fars arv har s\u00e4kerligen inverkat \u00e4ven p\u00e5 detta.<\/p>\n

En Saastamoinen har redan d\u00f6dats p\u00e5 en stig, det kommer inte att bli en till<\/h3>\n

I b\u00f6rjan av 2000-talet hamnade jag i en situation d\u00e4r jag och min fru hotades med vapen. Min fru f\u00f6reslog att vi skulle fly in p\u00e5 en stig i skogen. Jag konstaterade att \u201den Saastamoinen har redan d\u00f6dats p\u00e5 en stig, det kommer inte att bli en till\u201d. F\u00f6r mig var det en mycket spontan reaktion. Jag s\u00e5g att personen som hotade med vapen vacklade till och best\u00e4mde mig f\u00f6r att handla. Jag lyckades f\u00e5 bort vapnet ur hans hand. Jag hade inte tid att fundera utan det var bara att handla och jag lyckades. Polisen h\u00e4mtade mannen.<\/p>\n\t\t<\/p>\n\t<\/div>\n\n<\/div>\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":3093,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"class_list":["post-3170","page","type-page","status-publish"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3170"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3170\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4126,"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3170\/revisions\/4126"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3093"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/poliisisurmat.poliisimuseo.fi\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}